Då sannolikheten för att vissa neurologiska besvär haft samband med användning av ett antidepressivt läkemedel är större än att de berott på grundsjukdomen och då någon annan tänkbar orsak inte framkommit, har det ansetts övervägande sannolikt att besvären orsakats genom läkemedelsanvändningen.
Patienten, född 1965, led sedan flera år tillbaka av diabetes, depression, melankoli och bulimi (hetsätande). För de depressiva besvären påbörjades år 1990 behandling med Anafranil. Någon månad efter insättandet fick patienten neurologiska besvär. Besvären försvann när hon upphörde att använda läkemedlet. Vid ytterligare ett behandlingsförsök uppkom besvären på nytt.
Patienten ansåg att besvären var en följd av läkemedelsbehandlingen.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det inte var övervägande sannolikt att behandlingen orsakat besvären.
Nämnden gjorde i yttrande den 8 maj 1996 följande bedömning:
Av handlingarna framgår att patientens neurologiska besvär uppkommit efter behandlingarna med Anafranil och att besvären försvunnit när hon upphört med att använda detta läkemedel. Sannolikheten för att besvären har samband med läkemedelsanvändningen får anses större än att de beror på patientens grundsjukdom. Någon annan tänkbar orsak har inte framkommit. Det är alltså övervägande sannolikt att besvären har orsakats av läkemedelsanvändningen.
Dnr 35/1995
(Jfr RFS B:8 1996:15)