Oro för framtida skadeföljder till följd av läkemedelsanvändning har ansetts sakna fog och inte vara av det slaget att särskild ersättning kan lämnas. - Läkemedelsbiverkan har lett till operation som medfört kvarstående kosmetisk defekt, och på grund härav har ersättning lämnats för lyte och men. Ersättning har ansetts kunna utgå också för sveda och värk oavsett om sjukdomstiden understigit tre månader eller ej.
Patienten, född 1966, hade en senfästesinflammation i höger underben. Hon erhöll därför en kortisoninjektion med Lederspan i det påverkade området. Efter ca en månad konstaterades en stationär atrofi (förtvining) på höger underben. En plastikkirurgisk operation utfördes som medförde ett 30 x 30 mm stort ärr. I ärret uppkom också ett sår när hon böjde knäet.
Patienten hävdade att den ersättning som utbetalats för lyte och men (kosmetisk defekt), 12.000 kr, inte var tillräcklig. Dessutom framhöll patienten att hon tillfogats psykiskt lidande på grund av oron för framtida följder av skadan, t ex cirkulationsrubbningar, cancer, bensår, muskelskador, värk och andra komplikationer. Patienten ansåg vidare att skadan medfört en rörelseinskränkning i knäet. Slutligen begärde hon ersättning för sveda och värk.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att samband förelåg mellan injektionsvätskan och atrofin. Eftersom läkemedelsskadan givit kvarstående kosmetisk defekt, resulterade skälighetsbedömningen i att en ersättningsbar läkemedelsskada förelåg. Ersättning hade därför betalats med 12.000 kr för kvarstående kosmetisk defekt, inklusive viss känselnedsättning och skörhet i aktuellt hudområde. Däremot syntes läkemedelsskadan inte ha orsakat en sjukdomsperiod överstigande tre månader, varför ersättning för sveda och värk inte torde bli aktuell. Läkemedelsförsäkringen ansåg slutligen att patienten inte hade någon kvarstående rörelseinskränkning i knäet.
Nämnden gjorde i yttrande den 20 februari 1996 följande bedömning:
Den oro som patienten kan ha hyst för framtida skadeföljder saknar fog och är inte av det slaget att särskild ersättning kan lämnas. Det finns inte heller belägg för att patienten har någon kvarstående rörelseinskränkning i knäet. När det gäller ersättning för lyte och men finner nämnden inte skäl att frångå Trygg-Hansas bedömning.
Av utredningen framgår att patienten på grund av biverkan hos läkemedlet genomgått en plastikkirurgisk operation i september 1995. Med hänsyn härtill kan patienten vara berättigad till ersättning för sveda och värk, oavsett om skadan medfört en sjukdomsperiod understigande tre månader eller ej. Trygg- Hansa bör därför utreda i vad mån sveda och värk uppkommit och pröva med vilket belopp ersättning i så fall bör lämnas.
Dnr 5/1995
(Jfr RFS B:8 1996:11)