Ersättning för sveda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt har uppskattats med utgångspunkt i de normer som gällde vid tiden för nämndens yttrande.
Patienten, född 1921, genomgick i januari 1985 en kontraströntgenundersökning av njurarna. Vid undersökningen av den högra njuren uppkom en arteriell kärlspasm som orsakade en skada på njuren.
Patienten ansåg att den ersättning för ideell skada som Läkemedelsförsäkringen erbjudit var alldeles för låg i förhållande till skadans art och följdverkningar.
Läkemedelsförsäkringen bedömde att den akuta sjukdoms- och behandlingstiden på grund av läkemedelsskadan hade pågått under tiden den 10 januari - den 30 juli 1985. Ersättningen för sveda och värk hade beräknats till 6 500 kr. Patientens kvarvarande besvär till följd av av läkemedelsskadan hade bedömts motsvara en medicinsk invaliditet på 10 %. Ersättningen för lyte och men samt olägenheter i övrigt hade beräknats till ett sammanlagt belopp på 26 000 kr. Vid tiden för prövningen i nämnden hade den ideella ersättningen inte utbetalats till patienten på grund av att han inte till försäkringsgivaren hade överlåtit sin rätt till skadestånd av den som kan göras ansvarig för skadan (se § 17 i 1990 års ersättningsbestämmelser).
Nämnden gjorde i yttrande den 20 april 1995 följande bedömning:
Ersättning för sveda och värk
Patientens sjukdomstillstånd på grund av läkemedelsskadan får anses ha blivit stationärt först vid årsskiftet 1985/86. Patientens rätt till ersättning för sveda och värk under den akuta sjukdomstiden avser alltså i det närmaste ett år. Denna ersättning kan, med utgångspunkt i de normer som Läkemedelsförsäkringen tillämpar i dag, skäligen uppskattas till 18 000 kr.
Ersättning för lyte och men
Patientens bestående besvär av läkemedelsskadan får anses ha medfört en medicinsk invaliditet av 10 %. Ersättningen uppgår, enligt de normer som Läkemedelsförsäkringen tillämpar i dag, till 17 225 kr.
Ersättning för olägenheter i övrigt
Enligt de ersättningsbestämmelser som gällde när läkemedelsskadan inträffade skall ersättning för olägenheter i övrigt lämnas i form av förhöjd ersättning för lyte och men med, i förevarande fall, högst ett halvt ersättningsbelopp vid tillämplig invaliditetsgrad. Konsortiet har också bestämt ersättningen på detta sätt. Eftersom den ersättning för lyte och men som patienten är berät
tigad till uppgår till 17 225 kr, skall ersättning för olägenheter i övrigt lämnas med 8 613 kr.
Sammanfattning
Den sammanlagda ersättningen för lyte och men och olägenheter i övrigt blir, efter avrundning uppåt till närmaste tusental, 26 000 kr, dvs. samma belopp som Konsortiet erbjöd våren 1993. Ersättningsnivåerna har således inte justerats uppåt sedan år 1993. Nämnden finner därför att någon ytterligare ersättning, utöver den som Konsortiet erbjudit, inte kan lämnas för lyte och men och olägenheter i övrigt. Däremot bör Konsortiet när det gäller ersättningen för sveda och värk, utöver det belopp på 6 500 kr som Konsortiet erbjudit, betala 11 500 kr.
Dnr 26/1994
(Jfr RFS B:8 1996:01)