Preskriptionstiden på tre år från kännedom om en läkemedelsskada börjar löpa först när patienten har fått kännedom om att läkemedelsanvändning har medfört en skada.
Patienten, född 1960, behandlades med ett flertal mediciner för schizofreni. I september 1988 ville patienten byta medicin efter att ha fått rinnsnuva som han trodde var läkemedelsallergi. Sedan medicinerna bytts ut en i taget antecknades i oktober 1988 i läkarjournalen att det inte längre fanns så stor anledning att misstänka någon medicin som orsak till patientens näsbesvär.
Patienten anmälde till Läkemedelsförsäkringen i april 1993 att han hade drabbats av snuva som biverkan av sin medicinering och att besvären visat sig år 1982.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att ersättningskravet var preskriberat, eftersom skadan hade anmälts mer än tre år efter det att patienten fått kännedom om den behandlande läkarens bedömning av sambandsfrågan.
Nämnden gjorde i yttrande den 30 december 1994 följande bedömning:
Nämnden anser att tiden för preskription börjar löpa från den tidpunkt patienten fått kännedom om att användandet av läkemedlet medfört en skada. I detta fall saknas stöd i den medicinska utredningen för ett sådant samband, varför patienten inte kan ha fått klart för sig, vid den av Konsortiet angivna tidpunkten, något sådant orsakssammanhang som fordras för att preskriptionstiden skall börja löpa.
Nämnden anser dock att det av den medicinska utredningen framgår att det med övervägande sannolikhet inte föreligger något samband mellan användningen av angivna läkemedel och de anmälda besvären.
Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför inte.
Dnr 13/1994