Efter antiepileptisk medicinering för behandling av ett allvarligt epilepsitillstånd har en hjärnskada uppkommit som medfört tetrapares och afasi. Dessa mycket svåra konsekvenser i jämförelse med grundtillståndet har ansetts inte skäligen böra tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1976, hade sedan barndomen en mycket svårbehandlad epilepsi. Trots behandling med olika kombinationer av antiepileptisk medicinering, bland annat Ergenyl, hade anfall av grand mal-typ inte kunnat undvikas. Efter ett anfall, som inte initialt kunde avbrytas, lades patienten i respirator. Leverprover visade förhöjda värden, och risk bedömdes föreligga för levernekros. Levervärdena förbättrades, men i efterförloppet konstaterades en hjärnskada som medförde förlamning av samtliga extremiteter.
Patienten ansåg sig vara berättigad till ersättning då de uppkomna skadorna var att anse som allvarligare än grundsjukdomen.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att den epilepsi patienten led av var så svårartad att han varit helt hänvisad till medicinering med antiepileptika för att begränsa anfallsfrekvensen. Utan medicinering kunde grundsjukdomen t o m vara livshotande. Vid en sådan jämförelse måste även en så svår skada som den inträffade få tålas utan rätt till ersättning vid den avvägning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 12 oktober 1993 följande bedömning:
Patienten har under många år behandlats för ett allvarligt epilepsitillstånd, bland annat med läkemedlet Ergenyl. Samband mellan användning av Ergenyl och hjärnskadan som medfört tetrapares och afasi har ansetts föreligga.
Den skälighetsbedömning som skall göras enligt läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser § 5 tar bland annat sikte på en avvägning mellan å ena sidan arten och svårhetsgraden av den behandlade grundsjukdomen och å andra sidan läkemedelsskadans verkningar. Av detta följer att även en allvarlig läkemedelsskada många gånger måste tålas om den behandlade grundsjukdomen varit av allvarlig art. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter finner nämnden emellertid att de i detta fall mycket svåra konsekvenserna i jämförelse med grundtillståndet inte skäligen bör tålas.
Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför.
Dnr 19/1993
(Jfr RFS B:8 1993:2)