Preskriptionstiden på tre år från kännedom om en läkemedelsskada börjar löpa först när det klarlagts att patientens skada kan ha orsakats av läkemedel. – Ögonbesvär till följd av kortisonbehandling för eksem har varit av sådan art och omfattning att de i jämförelse med grundbesvären ansetts inte skäligen böra tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1954, hade alltsedan tonåren fram till hösten 1982 i långa perioder behandlats för atopiskt eksem med steroidpreparat i ansiktet och på ögonlocken; bland annat ordinerades han i januari och november 1992 Ficortril ögonsalva. Vid undersökning av ögonen i november 1992 fann man en dubbelsidig tryckstegring och bakre linsgrumlingar vilka bedömdes kunde vara steroidutlösta. I oktober 1984 uppgav patienten att han ville undvika alla salvor eftersom han hade fått ögonbiverkningar av kortisonkrämerna. Biverkningarna hade medfört synnedsättning med synfältsinskränkningar samt urholkning av speciellt vänster papill. Patienten hade också utvecklat en utbuktning av hornhinnan med ökande oregelbunden astigmatism.
Patienten anmälde skadan till Läkemedelsförsäkringen i maj 1988 och gjorde gällande att anmälan hade gjorts inom tre år från det att han fått kännedom om att skadan utgjorde en läkemedelsskada.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att ersättningskravet var preskriberat, eftersom patienten hade haft kännedom om läkemedelsskadan sedan hösten 1984. Vid en prövning i sak ansåg försäkringen att patientens eksembesvär var en sådan svårhetsgrad att ögonkomplikationerna skäligen fick tålas utan rätt till ersättning.
Nämnden gjorde i yttrande den 27 april 1992 följande bedömning:
Enligt nämndens uppfattning är det oklart vid vilken tidpunkt det i detta fall blev klarlagt att de anmälda ögonbesvären kunde vara steroidutlösta. Nämnden anser därför att preskription ej bör åberopas utan ärendet bör prövas i sak.
Vid denna prövning anser nämnden att de anmälda ögonbesvären med övervägande sannolikhet orsakats av steroidbehandlingen. Nämnden bedömer vidare att patientens ögonbesvär i relation till hans grundbesvär är av sådan art och omfattning att de jämlikt § 5 i ersättningsbestämmelserna inte skäligen bör godtas som en biverkan till steroidbehandlingen. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför.
Dnr 17/1991