Oregelbundna blödningsrubbningar vid användning av preventivmedel (p- stavar) har ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning med hänsyn till att det rört sig om en känd verkan och förväntad effekt av läkemedlet samt patienten - som inte varit sjukskriven på grund av blödningsrubbningarna - efter en tid kunnat undvika besvären genom att inte längre använda läkemedlet.
Sedan patienten, född 1959, använt Norplantstavar i antikonceptionssyfte, drabbades hon efter en tid av oregelbundna blödningsrubbningar.
Patienten ansåg sig berättigad till ersättning för de uppkomna blödningsrubbningarna eftersom hon tillfogats en nedsättning av kroppsfunktionen motsvarande halv arbetsoförmåga under minst 30 dagar.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att blödningstrassel är en välkänd biverkan till Norplant. Med hänsyn till den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen fick besvären rimligen tålas utan rätt till ersättning.
Nämnden gjorde i yttrande den 6 november 1992 följande bedömning:
Nämnden konstaterar inledningsvis att oregelbundna blödningsrubbningar vid användning av Norplantstavar är en mycket vanlig komplikation, speciellt de 3-6 första månaderna efter insättningen. Detta beror på att Norplant hos många kvinnor orsakar en viss störning i äggstocksfunktionen. Det är här fråga om läkemedlets fysiologiska verkan snarare än om en biverkan.
I det nu aktuella ärendet inopererades Norplantstavarna i vänster arm den 27 juni 1985. Fram till mitten av juni följande år hade patienten enligt journalhandlingarna inga besvär. Den 9 oktober 1986 besökte hon behandlande läkare. Hon funderade vid detta tillfälle på att låta ta ut Norplantstavarna. Hon hade en lång diskussion med läkaren och man kom överens om att prova läkemedlet Ovanon under någon månad. Om hon trots medicineringen hade fortsatta blödningar skulle man ta ut stavarna. Först omkring sju månader senare, närmare bestämt den 20 maj 1987, sökte patienten ånyo upp behandlande läkare på grund av att hon fortfarande blödde mycket. Hon vill nu bli av med stavarna och de avlägsnades därför samma dag, varefter blödningsrubbningarna slutade.
I detta fall har patienten således haft besvär av en känd verkan och en förväntad effekt av aktuellt läkemedel. Hon har inte varit sjukskriven på grund av blödningsrubbningarna. Efter diskussionen med läkaren den 9 oktober 1986 förelåg en valfrihet för patienten så till vida att hon hade möjlighet att ta bort stavarna när hon så önskade och därmed undvika blödningsbesvären.
Mot bakgrund av ovanstående anser nämnden, att patienten skäligen får tåla blödningsrubbningarna utan rätt till ersättning enligt ersättningsbestämmelserna (§§ 4 och 5). Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således inte i detta ärende.
Dnr 8/1990
(Jfr RFS B:8 1992:4)