Övergående utslag i ansiktet, på armarna och på handryggarna till följd av behandling med antibiotika för urinvägsinfektion har ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1910, sökte i juli 1983 läkare för tyst hematuri (blod i urinen), varvid konstaterades en godartad prostataförstoring samt rikligt med röda och vita blodkroppar i urinen. Eftersom en urinvägsinfektion kunde ha del i uppkomsten av hematurin, föreskrevs Eusaprim forte. Efter en vecka drabbades patienten av utslag i ansiktet, på armarna och på handryggarna. Utslagen minskade sedan successivt och var helt borta i augusti 1983.
Patienten begärde ersättning för biverkningarna.
Läkemedelsförsäkringen anförde att medicineringen för urinvägsbesvären hade satts in på rätt indikation. Utslagen berodde sannolikt på medicineringen, men de var av så måttlig omfattning att de rimligen måste tålas med hänsyn till den skälighetsavvägning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen. Ersättningskravet hade därför avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 15 april 1991 följande bedömning:
Nämnden delar Konsortiets bedömning att medicineringen med Eusaprim forte sattes in på rätt indikation och att patienten enligt den bedömning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna skäligen får tåla aktuella biverkningar i form av övergående utslag i ansiktet, på armarna och handryggarna utan rätt till ersättning. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således inte i detta ärende.
Dnr 1/1991
(Jfr RFS B:8 1991:2)