Patienten avled innan en fordran på ersättning för sveda och värk fastställts. Rätten till ersättning för ideell skada har ansetts falla bort i och med dödsfallet.
Patienten, född 1911, togs i juli 1985 in på en neurologisk klinik på grund av huvudvärk, minnessvårigheter, förvirring och passivitet. En omfattande medicinsk utredning gav inga säkra belägg för en organisk hjärnskada, varför psykiska orsaker övervägdes. Sedan depressionsbehandling med Tymelyt påbörjats, ökades dosen efter någon vecka. Patienten blev allt sämre och avled ca tre månader efter intagningen. En patologisk och anatomisk undersökning visade att hon hade en malign hjärntumör.
Patientens anhöriga anförde att patienten hade fått stora svårigheter att svälja föda sedan dosen Tymelyt ökats. De hävdade att tricykliska läkemedel såsom Tymelyt kan orsaka nedsättning av motoriken i sväljrörelserna och därigenom leda till dödsfall på grund av näringsbrist.
Läkemedelsförsäkringen ansåg inte att patientens besvär med övervägande sannolikhet orsakats av läkemedlet Tymelyt eller att detta på något avgörande eller varaktigt sätt bidragit till patientens försämring och dödsfall.
Nämnden gjorde i yttrande den 19 juni 1990 följande bedömning:
De eventuella biverkningar som kan ha uppkommit som en följd av Tymelytbehandlingen kan inte ha haft någon betydelse för sjukdomsförloppet andra halvåret 1985. Patientens hjärntumör hade ett sådant läge att den inte kunde avlägsnas kirurgiskt. Tumören var elakartad och skulle oavsett behandling relativt snart efter patientens insjuknande förorsakat hennes död. Patientens bortgång har i detta fall således inte orsakats av aktuell medicinering. Någon ersättning i anledning av själva dödsfallet kan därför inte lämnas från Läkemedelsförsäkringen.
Även om de eventuella biverkningarna av Tymelytbehandlingen hade berättigat till ersättning för ideell skada (sveda och värk under den akuta sjuktiden), kan någon ersättning från läkemedelsförsäkringen ändå inte lämnas. Rätten till ideell ersättning förfaller nämligen i och med dödsfallet.
Nämnden finner således att någon ersättning inte kan lämnas för de eventuella biverkningarna av Tymelytbehandlingen. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför inte i detta ärende.
Dnr 1/1990
(Jfr RFS B:8 1990:4)