Medicinering med ett antidepressivt läkemedel har orsakat muntorrhet som medfört tandskador. Denna mycket väl kända biverkan av medicineringen har ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning, eftersom tandskadorna relativt sett varit av mindre svår karaktär än grundsjukdomen och det förelegat ett klart motiverat risktagande att sätta in läkemedlet för att behandla de allvarliga grundbesvären.
Patienten, född 1941, behandlades sedan år 1976 med olika psykofarmaka för neurasthenia, som yttrade sig i huvudvärk samt sömn- och koncentrationssvårigheter. År 1977 fick patienten ryckningar i huvudet i sidled, vilka besvär blev alltmera markanta. Andra läkemedel prövades då, bl.a. Saroten. Besvären förbättrades dock inte, och patienten fick sjukbidrag vid årsskiftet 1985- 1986.
Patienten ansåg att han hade fått tandskador av Sarotenbehandlingen och begärde ersättning för bl. a. tandvårdskostnader.
Läkemedelsförsäkringen hävdade att patientens krav på ersättning för tandskador var preskriberat och tillade att ersättning i vilket fall som helst inte kunde lämnas med hänsyn till den avvägning mot grundsjukdomen som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 20 mars 1990 följande bedömning beträffande kravet på ersättning för tandskador:
Anmälan om läkemedelsskada skall göras inom tre år från det att patienten fick kännedom om läkemedelsskadan. Enligt journalhandlingarna har patienten fr o m oktober 1979 uppgivit att han fått tandskador av Sarotenmedicineringen. Eftersom anmälan inkom först hösten 1986 är patientens ersättningskrav preskriberade.
Även om anmälan angående tandskadorna hade inkommit i rätt tid hade ersättning från försäkringen inte kunnat lämnas. Muntorrhet som ger tandskador är en mycket väl känd biverkan till Sarotenmedicinering. De uppkomna tandskadorna är relativt sett av mindre svår karaktär än grundsjukdomen och med tanke på patientens allvarliga grundbesvär förelåg ett klart motiverat risktagande då psykofarmakan sattes in. Tandskador som uppkommer under dylika omständigheter är inte ersättningsbara enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna.
Dnr 20/1989
(Jfr RFS B:8 1990:3)