Ett psykiskt tvångssyndrom har ansetts med övervägande sannolikhet ha utlösts av en depression som orsakats genom användning av ett licenspreparat för akne. De psykiska besvären har därför i sin helhet ansetts utgöra en läkemedelsskada.
Patienten, född 1964, som är utvecklingsstörd sedan födseln på grund av en hjärnskada i samband med förlossningen, behandlades i november 1984 med licenspreparatet Roaccutane för akne. Under våren 1985 förändrades patienten psykiskt: han hade tvångsföreställningar och ökad psykisk känslighet, var passiv och deprimerad. Läkemedlet Roaccutane sattes ut men ingen förbättring skedde. Den psykiska förändringen fortskred, och i april 1985 togs han in för vård enligt lagen om sluten psykiatrisk vård. Medan de depressiva symtomen gav vika utvecklades tvångssymtomen allt starkare. Så småningom blev han emellertid gradvis bättre, och i september 1986 fördes har över till öppen vård. I januari 1987 fick han två epileptiska anfall och blev därefter mer aktiv än tidigare.
Patienten ansåg att läkemedlet Roaccutane hade orsakat hans psykiska besvär och begärde ersättning för denna läkemedelsskada.
Läkemedelsförsäkringen anförde att det inte var känt att en progressiv utveckling av svåra tvångssymtom kunde vara en följd av en kortare tids behandling med Roaccutane; i de få fall där påtagliga psykiska symtom
uppträtt under behandling med detta läkemedel hade biverkningarna kommit tidigare och upphört när behandlingen avslutats. Det var däremot känt att hjärnskada av olika slag, t.ex. förlossningsskada, kunde ge upphov till tvångssyndrom. Det var därför mindre sannolikt att samband förelåg mellan läkemedelsanvändningen och patientens psykiska besvär. Ersättningskravet hade därför avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 27 november 1989 följande bedömning:
Enligt journalhandlingarna i ärendet är patienten utvecklingsstörd sedan födseln på grund av en hjärnskada i samband med förlossningen. Med anledning av förekomsten av en hjärnskada har fråga uppkommit om patienten på grund av detta förhållande har haft en ökad benägenhet för att utveckla psykiska besvär av aktuellt slag, eftersom det är känt att hjärnskador uppkomna vid förlossning kan ge upphov till tvångssyndrom. Oavsett detta förhållande anser nämnden att den depression som patienten drabbades av i början av år 1985 sannolikt orsakades genom användning av läkemedlet Roaccutan. Enligt nämndens bedömning har den uppkomna depressionen sedan i sin tur med övervägande sannolikhet utlöst patientens tvångsmässiga beteende. Patientens psykiska besvär behandlades bl.a. med neuroleptika som troligen framkallade patientens epileptiska anfall. Nämnden anser således att det är Roaccutanmedicineringen som utlöst hela det anmälda psykiska sjukdomsförloppet. Patientens psykiska besvär får därför i sin helhet godtas som en läkemedelsskada.
Dnr 9/1988