Mycket väl känd biverkan i form av allvarlig hörselnedsättning till följd av behandling med antibiotika för allmän blodförgiftning har med hänsyn till den livshotande grundsjukdomen ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1901, fick i september 1987 under en operation av vänstra höften blodtrycksfall och hudutslag. Sedan cirkulationen stabiliserats och operationen kunnat genomföras, fick patienten två dagar därefter på nytt cirkulationssvikt. Patienten fördes över till intensivvårdsavdelningen, där hon på grund av ett sepsisliknande tillstånd fick Gentamycin och behandlades i respirator. Efter tre veckors Gentamycinbehandling blev patienten väsentligen återställd men hade en mycket dålig hörsel.
Patienten begärde ersättning för sin hörselskada.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att det varit nödvändigt att sätta in Gentamycin med tanke på det mycket allvarliga sjukdomstillståndet med misstänkt allmän blodförgiftning. Biverkningar som uppkommer vid medicinering för livshotande tillstånd är inte ersättningsbara enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen. Ersättningskravet hade därför avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 19 juli 1989 följande bedömning:
Användning av läkemedel innebär alltid en viss risk - större eller mindre - för biverkningar, som inte är möjliga att undvika. Sådana risker måste vägas mot de konsekvenser och besvär som skulle kunnat bli följden om medicineringen inte utförts. I detta ärende förelåg i september 1987 ett sjukdomstillstånd som bedömdes som allmän blodförgiftning. Det var därför helt riktigt att medicinera med Gentamicin. Hörselnedsättning är en mycket väl känd biverkan till Gentamicinbehandling. Trots att man således väl känner till läkemedlets biverkningar sattes läkemedlet in, eftersom det förelåg ett nödvändigt risktagande för att häva ett tillstånd som uppfattades som livshotande.
Misstänker man en systeminfektion, exempelvis blodförgiftning, är medicinering med Gentamicin den gängse behandlingen. När det gäller allmänna blodförgiftningar vet man dessutom att dylika infektioner oftast orsakas av flera bakteriearter samtidigt och att man inte kan utgå från att de bakterier som man lyckats isolera vid provtagning är de enda som är aktiva vid infektionen. Detta gör att de mest verksamma antibiotika måste väljas i samband med livshotande infektioner. Gentamicin är en sådan substans. Det var således synnerligen välmotiverat att behandla patienten med Gentamicin under den aktuella perioden, även om det, som tidigare nämnts, föreligger viss risk för bl.a. hörselskada vid denna medicinering.
Nämnden konstaterar att läkemedlet administrerats på rätt sätt. Med hänsyn till arten och svårighetsgraden av den sjukdom Gentamicinbehandlingen avsåg, anser nämnden vidare, att hörselnedsättningen, trots sin allvarliga karaktär - i princip total dövhet - inte är ersättningsbar med hänsyn till den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför inte.
Dnr 1/1989