Bestående röstförändring till följd av behandling med anabola steroider för håravfall har ansetts inte skäligen böra godtas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1922, började omkring år 1954 tappa håret, vilket håravfall ökade på 1980-talet. Hon behandlades i november 1986 med anabola steroider (Deca-Durabol) för håravfallet. Sedan hon fått sex sprutor avbröts behandlingen i augusti 1985, eftersom hon fick mörkare röst. Håravfallet fortsatte därefter, och patienten blev nästan kal. Röstförändringen kvarstod trots behandling hos logoped.
Patienten uppgav att röstförändringen var mycket besvärande för henne; när hon talade en längre stund blev hon hesare, och hennes sångröst var helt borta.
Läkemedelsförsäkringen anförde att patienten led av ett fortskridande håravfall som besvärade henne mycket. Det var helt riktigt att försöka hejda detta med den insatta medicineringen, och behandlingen avbröts så snart röstförändringarna uppträdde. Det hade förelegat ett klart motiverat risktagande att påbörja behandlingen med hänsyn till det för patienten mycket besvärande håravfallet. Den biverkan som uppkom är välkänd efter användning av manligt könshormon och var relativt sett av mindre svår karaktär än grundsjukdomen. Skadan var därför inte ersättningsbar vid den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 15 februari 1989 följande bedömning:
Nämnden delar Konsortiets bedömning att patientens röstförändring med övervägande sannolikhet orsakats genom användning av läkemedlet Deca- Durabol.
Under förutsättning att denna röstförändring blivit bestående anser nämnden, att skadan i relation till patientens håravfall är av sådan art och omfattning att den jämlikt § 5 i ersättningsbestämmelserna inte skäligen bör godtas som en biverkan av läkemedelsanvändningen. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således.
Nämnden anser vidare att Konsortiet bör utreda om det i detta fall varit befogat att sätta in Deca-Durabol och således ta ställning till om skadan i stället bör ersättas som en behandlingsskada.
Dnr 8/1987
(Jfr RFS 1978-1989 s. 77)