Hjärninfarkt som medfört kvarstående besvär i ena foten har ansetts med övervägande sannolikhet ha orsakats genom östrogenbehandling för prostatacancer, eftersom behandlingen kraftigt ökat risken för olika blodproppssjukdomar och det – frånsett åldern och möjligen prostatacancern – inte förelegat några predestinerande faktorer för proppbildning. – Denna biverkan av läkemedelsbehandlingen har, särskilt med hänsyn till att den är mycket välkänd, ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning. – Frågan om hur och i vilken utsträckning patienten informerats om risken för biverkningar före behandlingen har ansetts sakna betydelse för rätten till ersättning från läkemedelsförsäkringen.
Patienten, född 1925, behandlades sedan december 1983 med östrogenpreparat för prostatacancer. Sedan patienten i början av år 1986 haft besvär i nacken och i vänster ben, blev han i mars 1986 förlamad i benet. En datortomografiundersökning visade att patienten hade drabbats av en hjärninfarkt. Hormonbehandlingen avbröts, och i stället togs testiklarna bort i april 1986. Patienten fick efter hjärninfarkten nedsatt känsel och rörlighet i vänstra foten.
Läkemedelsförsäkringen anförde att östrogenbehandling är en allmänt accepterad terapiform vid prostatacancer. Även om en viss ökad risk för hjärninfarkt skulle kunna tänkas förekomma vid sådan behandling, var det med hänsyn till patientens ålder mer sannolikt att hans hjärninfarkt hade andra orsaker än östrogenmedicineringen. I vart fall hade medicineringen baserats på ett medvetet risktagande, varför ersättningsbar läkemedelsskada inte förelåg.
Nämnden gjorde i yttrande den 24 oktober 1988 följande bedömning:
Frågan om hur och i vilken utsträckning patienten informerats före behandlingen har vid försäkringens tillkomst inte ansetts vara av betydelse för rätten till ersättning. I stället är det själva behandlingen och de biverkningar som därigenom eventuellt kan ha uppkommit som skall utredas och bedömas mot bakgrund av ersättningsåtagandet.
Behandlingen med kvinnligt könshormon, som i det nu aktuella fallet påbörjades i december 1983, var vid behandlingstidpunkten en väl etablerad
behandlingsmetod vid prostatacancer. Behandlingen har skett helt enligt allmänt vedertagen medicinsk praxis. Utredningen i ärendet ger således belägg för att patienten behandlats på ett invändningsfritt sätt.
Med hänsyn till att det i detta fall, frånsett åldersfaktorn och möjligtvis prostatacancern, inte förelåg några predisponerande faktorer för blodproppssjukdomar samt med beaktande av att östrogenbehandling kraftigt ökar risken för olika blodproppssjukdomar, anser nämnden, att blodproppen i hjärnan med övervägande sannolikhet orsakats genom användning av kvinnligt könshormon.
Enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna ersätts inte en läkemedelsskada om skadan med hänsyn till
- arten och svårighetsgraden av sjukdom som behandlingen avsett
- den skadades hälsotillstånd i övrigt
- skadans omfattning
- möjligheterna och anledningen för fackmannen att förutse läkemedlets verkningar och
- andra omständigheter
skäligen hade bort godtas som en biverkan av läkemedlets användning.
Nämnden anser att utgången av denna skälighetsbedömning, speciellt med hänsyn till att biverkan är mycket välkänd, blir att någon ersättning från försäkringen inte kan lämnas för de besvär som uppkommit i vänster fot i samband med östrogenbehandlingen. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således inte.
Dnr 3/1988