Känd biverkan i form av smärtsam känslolöshet till följd av glycerolbehandling för svår värk har ansetts inte skäligen böra tålas utan rätt till ersättning, eftersom skadan var så sällsynt att den vid praktiskt-kliniskt bruk inte kunde betraktas som förväntad samt skadan var av större omfattning än grundsjukdomen.
Patienten, född 1910, besvärades sedan 1960-talet av svår värk på höger ansiktshalva. Sedan hon utan framgång behandlats på sedvanligt sätt med Tegretol och Fenantoin samt blockader med lokalanestetika, utfördes en glycerolblockad i maj 1984. Efter blockaden försvann de neuralgiska smärtorna, men patienten drabbades i stället av en svår, bestående smärtsam känslolöshet av avsevärd omfattning. Besvären yttrade sig i en ständig tryckkänsla i höger huvudhalva, som kändes svullen, domnad, stel och ”främmande”. Det fanns ett inslag av retningstillstånd i form av praktiskt taget ständiga men inte klart smärtsamma pirrande och ilande parestesier i höger frontal-parietalregion. Patienten hade ingen ihållande värk men tre-åtta dagliga attacker med värk lokaliserad med maximum till endera ögonvrån, näsan, överläppen eller kinden och med viss utstrålning. Attackerna varade ca fem minuter och kom oftare när patienten var aktiv.
Patienten ansåg att hennes smärttillstånd efter glycerolblockaden var svårare än den ansiktsvärk som hon hade behandlats för och att hon därför borde vara berättigad till ersättning från läkemedelsförsäkringen.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att samband förelåg mellan glycerolblockaden och de besvär som uppkommit efter denna behandling. Glycerol har neurodestruktiv effekt för att få bort de sensibla nervbanorna. Blockaden kunde få en något större spridning än som primärt avsetts. Detta var emellertid en risk som hade tagits med tanke på patientens mångåriga och invalidiserande besvär. Patientens ersättningskrav hade därför avböjts med hänvisning till den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 24 oktober 1988 följande bedömning:
Även om den skada som drabbat patienten är en känd biverkan till Glycerolbehandling får skadan anses så sällsynt att den vid praktiskt - kliniskt bruk inte kan betraktas som förväntad. Med hänsyn härtill och med beaktande av att läkemedelsskadan är av större omfattning än vad grundsjukdomen var, bör ersättning enligt den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna lämnas för den uppkomna försämringen av patientens sjukdomstillstånd. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således i detta ärende.
Dnr 3/1987
(Jfr RFS 1978-1989 s. 84-85)