Behandling med antiepileptiskt läkemedel har orsakat att tandköttet i underkäken svullnat upp så att alla tänder i käken måste tas bort. Denna biverkan, som varit väl känd och sannolikt inte kunnat undvikas med annan antiepilepsimedicinering, har med hänsyn till den allvarliga grundsjukdomen ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1930, som lider av diabetes, ramlade i mars 1982 och slog bakhuvudet i gatan. Efter operation fick patienten bl.a. epileptiska anfall som behandlades med Fenantoin. De epileptiska anfallen återkom emellertid varannan månad. På grund av medicineringen svullnade tandköttet i underkäken upp, vilket medförde att samtliga kvarvarande tänder där togs bort i april 1986 och ersattes med protes. Patienten hade sedan tidigare protes i överkäken.
Patienten ansåg att hon hade drabbats av fysiskt och psykiskt lidande genom att hon på grund av medicineringen med Fenantoin hade tvingats att sätta in protes i underkäken.
Läkemedelsförsäkringen anförde att patienten hade lidit av en svår sjukdom som med nödvändighet måste behandlas med läkemedel. De uppkomna besvären var lindriga i förhållande till grundsjukdomen och väl kända som biverkan till läkemedelsbehandlingen. Ett klart motiverat risktagande hade förelegat vid insättandet av läkemedlet. Patientens ersättningsanspråk hade därför avböjts med hänvisning till § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 18 december 1987 följande bedömning:
Flera faktorer kan ha orsakat patientens tandlossningssjukdom. En av dessa kan ha varit Fenantoinmedicineringen som givit uppsvullet tandkött i underkäksfronten. Denna biverkan är dock väl känd och av betydligt lindrigare art än grundsjukdomen. I detta fall var patientens epilepsi av så allvarlig art att den måste behandlas, även om viss risk förelåg för en biverkan av aktuellt slag. Den Fenantoinbehandling som patienten erhållit har givits på ett helt
riktigt sätt. Vid medicinering med andra antiepileptika är risken för biverkningar minst lika stor. Det är därför inte sannolikt att man med annan antiepilepsimedicinering kunnat undvika att tandköttet svullnat upp i underkäken.
Nämnden delar således Konsortiets bedömning att läkemedelsskadan med hänsyn till den allvarliga sjukdom som läkemedelsbehandlingen avsett skäligen bör godtas utan rätt till ersättning. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför inte.
Dnr 7/1987