Övergående leverpåverkan till följd av medicinering för ett besvärligt smärttillstånd med värk i mage och gom har vid en avvägning mot grundbesvären ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1922, som under många år vårdats för psykiska besvär, behandlades under tiden den 20 mars - 15 juli 1984 med bl.a. läkemedlet Terfluzin för värk i mage och gom. Behandlingen avbröts då patienten visade tecken på leverpåverkan med patologiska värden. Därefter normaliserades värdena ganska snabbt, och den 8 augusti 1984 var de helt normala.
Patienten ansåg att medicineringen med Terfluzin hade medfört - förutom svåra nervskador med skakningar, darrhänthet, bristande koncentration, talsvårigheter, värk och dålig synkronisering mellan hjärna och ben - en svår skada på levern med allvarliga följdskador som orsakat ett halvt års vistelse på sjukhus.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att Terfluzinmedicineringen med all sannolikhet hade medfört en leverpåverkan. Denna hade dock varit av övergående natur; besvären debuterade i mitten av juli 1984 och fick anses ha avklingat helt i början av hösten 1984. De besvär som patienten uppgett sig ha haft efter denna tid hade inget samband med medicineringen. Ersättning för den uppkomna leverpåverkan hade avböjts med hänvisning till den skälighetsbedömning som skall göras enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 18 december 1987 följande bedömning:
Patienten hade ett besvärligt smärttillstånd med värk i mage och gom. Den leverpåverkan som uppkom vid användningen av Terfluzin var av övergående natur och av sådan omfattning jämfört med patientens grundsjukdom att
patienten skäligen måste godta besvären som en biverkan av läkemedelsanvändningen. De kvarvarande besvären har sannolikt ej samband med medicineringen. Någon ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således inte.
Dnr 6/1987