Hjärtfelsliknande besvär av psykisk eller psykosomatisk natur har ansetts orsakade av en läkemedelsutlöst anafylaktisk chock. - Besvären har ansetts inte skäligen böra tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1937, intog sex tabletter Cholebrin (ett jodhaltigt kontrastmedel) inför en gallröntgen följande dag, den 30 juni 1980. På natten blev hon illamående, fick klåda i hela kroppen och svimmade. Hon bedömdes ha drabbats av en anafylaktisk chock. På grund av mycket svag puls och dåligt blodtryck injicerades adrenalin intravenöst, varefter trycket så småningom stabiliserades. Efter detta tillfälle hade hon mer eller mindre uttalade besvär såsom av kardiellt ursprung. De besvär som finns kvar hänger ihop med ansträngning och uppträder framför allt i samband med gång i uppförsbacke och blåsigt och kyligt väder. Utredning vid en toraxklinik har inte kunnat verifiera att hennes bröstsmärtor kommer från hjärtat eller att det över huvud taget föreligger någon organisk eller funktionell sjukdom i hjärtat.
Patientens anafylaktiska chock, som gav viss hjärtpåverkan, bedömdes av Läkemedelsförsäkringen ha samband med läkemedlet Cholebrin. För denna läkemedelsskada fick hon ersättning från försäkringen för kostnader, inkomstförlust och sveda och värk för tiden t.o.m. den 13 juli 1981.
Patienten, som uppgav att hon tidigare hade varit helt frisk i hjärtat och ytterst sällan varit sjukskriven, ansåg att det fanns ett medicinskt samband mellan den anafylaktiska chocken och hennes kvarvarande besvär och begärde ersättning för dessa besvär.
Läkemedelsförsäkringen åberopade att patienten under senare år genomgått omfattande medicinska hjärtutredningar vilka inte pekade på någon organisk eller funktionell sjukdom som kunde hänföras till den anafylaktiska chocken i juni 1980. Patientens kvarstående besvär hade tolkats som en vasoregulatorisk asteni utan samband med den anafylaktiska chocken. Patientens anspråk på ersättning för dessa besvär hade därför avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 12 april 1985 följande bedömning:
Patienten drabbades av en anafylaktisk chock i samband med intag av kontrastmedel inför en rutinmässig gallröntgen. Tillståndet medförde omedelbar sjukhusvård, hjärtpåverkan och påverkan av allmäntillståndet. Detta föranledde upprepade adrenalininjektioner intravenöst. Av patientens egna uppgifter och journalanteckningar framgår klart att skeendet varit ytterst skrämmande för patienten och sannolikt påverkat henne även rent somatiskt. Patienten uppvisar en lång tid efter chocktillståndet besvär som till sin art i
någon mån liknar symtom med grund i ett hjärtlidande. Objektivt kan dock ej någon organisk sjukdom som har sitt ursprung i den aktuella läkemedelsbehandlingen verifieras. Emellertid måste ett kausalsamband anses föreligga mellan det chocktillstånd patienten råkade in i 30 juni 1980 på grund av läkemedelsbehandlingen och de därpå följande besvären.
Enligt nämndens uppfattning är det därför skäligt att ersättning utges för viss tid, dock ej längre än till och med den 30 juni 1986 efter vilken tidpunkt samband med läkemedelsbiverkan ej kan anses föreligga.
Dnr 5/1983
(Jfr RFS 1978-1989 s. 17-18)