Skada i mellanörat till följd av att lustgas, som använts vid narkos i samband med en operation, genom tryckverkan medfört blödningar och vävnadsbristningar i innerörat har ansetts bero på användning av läkemedel.
Patienten, född 1929, opererades år 1977 för diafragmabråck. Vid operationen, som genomfördes i allmän narkos, användes bl.a. lustgas. Efter operationen hade patienten smärtor och svullnadskänsla runt vänster öra samt nedsatt hörsel. I samband med att man drog en sond försvann hörseln helt på vänster öra. Hörselbortfallet kvarstod, och patienten hade ständiga susningar i örat.
Läkemedelsförsäkringen hänsköt ärendet till nämnden för principutlåtande om en ersättningsbar läkemedelsskada förelåg trots att skadan inte berodde på någon toxisk effekt av lustgasen utan på dennas fysikaliska egenskaper. Det var nämligen troligt att lustgasen hade utövat en tryckverkan på innerörat som medfört blödningar och små vävnadsbristningar där, med neurogena eller andra skador på hörselsystemet som följd. Detta var alltså en fysikalisk effekt av lustgasen när den breder ut sig i slutna rum och där expanderar enligt fysikens gaslagar.
Nämnden gjorde i yttrande den 14 november 1984 följande bedömning:
Enligt § 3 i ersättningsvillkoren förstås med läkemedelsskada sjukdom eller skada som med övervägande sannolikhet orsakats genom användning av läkemedel. Då den skada patienten fått i mellanörat med övervägande sanno
likhet beror på användningen av lustgas vid narkos i samband med den aktuella operationen, föreligger en ersättningsbar läkemedelsskada.
Dnr 7/1984
(Jfr RFS 1978-1989 s. 6-7)