Cytostatikabehandling, som varit adekvat med hänsyn till den diagnos som ställts, har medfört brist på blodceller vilket lett till döden. Skadan har ansetts ersättningsbar, eftersom medicineringen med kännedom om sjukdomens fortsatta utveckling borde ha varit en helt annan.
Patienten, född 1932, hade vid en operationsundersökning i maj 1977 förändringar i övre delen av magsäcken, vilka bedömdes vara en stor tumör som växte bakåt mot pulsådern och mjältroten och som inte gick att operera. Patienten behandlades under drygt ett år med cytostatika, I maj 1978 visade en gastroskopiundersökning normala förhållanden. En förnyad granskning av det fryssnitt som hade legat till grund för cancerdiagnosen bekräftade inte denna diagnos utan talade för att det i stället hade rört sig om någon form av inflammation. Cytostatikabehandlingen upphörde. På grund av denna behandling och operationsundersökningen hade patienten en tendens till dåliga blodvärden. Hon insjuknade i juni 1981 med extrem trötthet, yrsel och kraftig huvudvärk. Besvären bedömdes bero på pancytopeni (brist på blodceller som bildas i benmärgen) som sannolikt hade sin grund i cytostatikabehandlingen. Pancytopenin bedömdes som ett symtom på en preleukemisk utveckling. Patienten avled den 23 mars 1981 på grund av bristen på blodceller.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att den anmälda skadan hade orsakats av en välkänd biverkan till cytostatikan. Eftersom patientens grundsjukdom inte hade kunnat fastställas och läkemedlet satts in på oriktig indikation underställdes ärendet nämnden för utlåtande om en ersättningsbar läkemedelsskada förelåg.
Nämnden gjorde i yttrande den 28 mars 1984 följande bedömning:
Läkemedelsbehandlingen har visserligen genomförts på ett adekvat sätt med hänsyn till att den diagnostiska undersökningen visade att patienten led av en synnerligen allvarlig sjukdom. Sjukdomens utveckling torde emellertid ha visat att diagnosen rätteligen borde ha varit en annan, som om den varit känd hade bort föranleda en helt annan medicinering. Med hänsyn härtill torde skadan enligt den skälighetsavvägning som skall göras enligt § 5 i ersättningsvillkoren få anses vara ersättningsbar.
Dnr 5/1984
(Jfr RFS 1978-1989 s. 69)