Ögonsjukdom har ansetts inte med övervägande sannolikhet ha orsakats genom användning av kortisonpreparat, eftersom endast en låg dos använts och sjukdomen börjat visa sig först ett halvt år efter det att läkemedelsanvändningen upphört.
Patienten, född 1923, behandlades under åren 1977-1979 med Naprosyn, Indomee och lokala injektioner med kortison för recidiverande inflammationer i benutskotten på lårbenets övre del och senskideinflammationer samt diffusa ryggbesvär. Drygt ett halvt år efter det att behandlingen upphört i mars 1979 märkte patienten att synen började bli nedsatt. I februari 1980 konstaterades att en grå starr i höger öga utvecklades centralt och även huvudsakligen i bakre subkapsulära utrymmet samt något i främre kapseln. Vänster öga var till en början utan anmärkning, men så småningom utvecklades även där grå starr. Den 9 februari 1981 var den gråa starren i höger öga fullt utbildad, medan den i vänster öga fortfarande var under utveckling.
Patienten ansåg att de använda läkemedlen, framför allt kortisoninjektionerna, hade orsakat hennes gråa starr och att det inte rörde sig om en åldersbetingad starr.
Läkemedelsförsäkringen anförde att grå eller grön starr visserligen var en känd biverkan vid långvarig kortisonmedicinering. I synnerhet gällde det om läkemedlet hade intagits i tablettform. Patienten hade emellertid behandlats med injektioner, varvid den sammanlagda mängden understigit 300 mg. Det var mindre sannolikt att denna relativt ringa mängd kortison hade framkallat hennes gråa starr. Patienten var också i en ålder där utvecklingen av grå starr inte är ovanlig utan att man kan hitta några predisponerande faktorer. Det fanns inte några belägg för att läkemedlen Naprosyn eller Indomee hade föranlett utvecklingen av starren. Eftersom patientens gråa starr inte med övervägande sannolikhet orsakats av medicineringen vare sig med Naprosyn eller Indomee eller med kortison, hade patientens ersättningskrav avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 28 mars 1984 följande bedömning:
Biverkningarna i form av grå starr uppkom först på höger öga och sedan på det vänstra. Synnedsättningen noterades först ett halvt år efter det att kortisonbehandlingen avslutats. Grå starr som uppkommit vid kortisonintag går som regel tillbaka när behandlingen upphör. Med hänsyn till nämnda omständigheter och till den förhållandevis låga dos patienten sammanlagt fått är det
inte övervägande sannolikt att patientens ögonsjukdom har samband med läkemedelsintaget. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger således inte.
Dnr 1/1984
(Jfr RFS 1978-1989 s. 26-27)