Kända och övergående biverkningar i form av utslag, klåda och hög feber till följd av antibiotikabehandling som varit nödvändig för att bota en testikelinflammation har ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1943, behandlades den 2 oktober 1980 framgångsrikt med läkemedlet Trimetoprim-Sulfa för inflammation i bitestikeln. Den 8 oktober 1980 fick han emellertid feber samt klåda och utslag på armarna. Besvären tilltog med hög feber, utslag över hela kroppen, irriterade ögon med inflammation i bindhinnorna, klåda, lätt leverpåverkan samt påverkad blodbild. När patienten upphörde med sulfamedicineringen blev han snabbt feberfri, och utslagen bleknade betydligt. Efter fyra dagars behandling på sjukhus skrevs han ut den 13 oktober 1980 utan klåda eller andra besvär. Den 20 oktober 1980 fick han ny klåda men gick åter i arbete den 27 oktober 1980. Han kände sig dock trött och hade ibland ont i bröstet. Den 10 november 1980 blev kan på nytt sjukskriven och togs senare in på hälsohem. Därefter kände han sig bättre även om det ibland högg till i bröstet. Han återgick i arbete den 1 januari 1981 utan några kvarstående besvär.
Patienten begärde ersättning från läkemedelsförsäkringen för sitt stora lidande i samband med sulfabehandlingen.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att de besvär som debuterat den 8 oktober 1980 med övervägande sannolikhet hade orsakats genom användningen av läkemedlet Trimetoprim-Sulfa. Dessa besvär, som är välkända biverkningar av detta läkemedel, var emellertid relativt sett av mindre svår karaktär, och det förelåg ett klart motiverat risktagande att sätta in läkemedlet. Besvären var därför inte ersättningsbara enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 12 mars 1982 följande bedömning:
Nämnden konstaterar inledningsvis att patientens grundsjukdom var allvarlig och om den ej behandlades skulle kunna leda till sterilitet. Det var därför ur medicinsk synpunkt nödvändigt att behandla patienten med sulfa. Det är känt att sulfa kan ge besvär av den art som förelegat under den första tiden. De besvär som förelegat efter den tidpunkt då patienten utskrevs från sjukhuset torde emellertid inte ha samband med medicineringen utan bero på andra omständigheter. De besvär som orsakats av sulfabehandlingen har varit av relativt sett mindre svår karaktär. Med hänsyn till grundsjukdomens allvarliga
karaktär föreligger därför enligt den skälighetsbedömning som skall ske enligt § 5 ej någon rätt till ersättning.
Dnr 1/1982
(Jfr RFS 1978-1989 s. 40-41)