Väl känd biverkan i form njur- och benmärgsskador till följd av behandling med cytostatika för en svårartad hjärntumör har ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1941, fick efter operation av en elakartad hjärntumör strålbehandling i en månad och under tiden september 1976 – september 1978 behandling med cytostatika var sjätte vecka. I februari 1979 upptäcktes njurinsufficiens och skador på benmärgen. Sedan de omfattande njurskadorna hade behandlats med dialys, rekommenderades njurtransplantation.
Patienten ansåg att han hade fått upprepade feldiagnoser och inte underrättats om riskerna samt att hans hälsotillstånd inte hade kontrollerats tillräckligt under medicineringen.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att det fanns ett samband mellan medicineringen och patientens skador. Patientens sjukdomstillstånd hade dock varit så svårt att det skulle ha lett till döden om behandlingen inte hade satts in. Njur- och benmärgsskador måste betraktas som kalkylerade risker vid behandling av en mycket svår grundsjukdom. Fel eller försummelse hade inte förekommit vid behandlingen. Ersättningskravet hade därför avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 5 maj 1981 följande bedömning:
Det är väl känt att cytostatika kan ge upphov till allvarliga biverkningar. Risken för att sådana uppkommer måste emellertid accepteras om sjukdomen är så allvarlig att cytostatikabehandling är nödvändig. Nämnden konstaterar att patienten led av en mycket svår cancersjukdom som skulle ha lett till döden om den inte behandlats på sätt som skett. Med hänsyn härtill kan ersättning för uppkomna skador sålunda enligt § 5 i försäkringsvillkoren inte utges.
Dnr 1/1981
(Jfr RFS 1978-1989 s. 54)