Ögonsjukdom hos en äldre patient med åldersförändringar i näthinnans centrala delar har ansetts inte med övervägande sannolikhet ha orsakats genom användning av ett antiinflammatoriskt läkemedel.
Patienten, född 1906, behandlades under tre månader med läkemedlet Indomee för högersidiga knäbesvär. Sedan hon börjat få svårigheter att läsa fick hon i januari 1979 en kraftig synförsämring och upphörde då att använda läkemedlet. Efter ca tre månader var synen återställd på vänster öga men fortfarande mycket försämrad på höger öga. Vid undersökning på en synklinik påträffades en blödning i höger ögonbotten. Man fann vidare åldersförändringar i centrala delar av båda ögonens näthinnor.
Patienten ansåg att läkemedlet hade orsakat de uppkomna synbesvären och begärde ersättning från läkemedelsförsäkringen.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att de anmälda synbesvären berodde på åldersförändringarna i näthinnornas centrala delar samt anförde att patientens blödningar i ögonbottnarna var en vanlig följd vid den typ av näthinnesjukdom som hon led av. Eftersom denna sjukdom inte med övervägande sannolikhet kunde anses ha samband med användningen av läkemedlet Indomee, hade ersättningsanspråket avböjts.
Nämnden gjorde i yttrande den 17 december 1980 följande bedömning:
Nämnden delar Konsortiets uppfattning att läkemedlet Indomee inte med övervägande sannolikhet har orsakat patientens ögonsjukdom. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför inte.
Dnr 8/1980
(Jfr RFS 1978-1989 s. 32)