Anafylaktisk chock till följd av behandling med dextranlösning för att häva blodtrycksfall vid operation av en fotledsfraktur har medfört en svår, invalidiserande hjärnskada. Skadan har ansetts inte ersättningsbar med hänsyn till att patientens ålder och allmänna hälsotillstånd inneburit en påtagligt ökad risk för komplikationer.
Patienten, född 1908, led av sockersjuka och sedan tio år tillbaka också av angina pectoris. Efter ryggmärgsbedövning vid en operation i januari 1979 av en högersidig fotledsfraktur fick patienten ett blodtrycksfall, varför en Macrodexlösning sprutades in. Hjärtverksamheten avstannade, och patienten fick en anafylaktisk chock. På grund av hjärtstilleståndet fick patienten en svår hjärnskada som medförde att han är ett kontinuerligt vårdfall.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att det förelåg ett medicinskt samband mellan läkemedlet Macrodex och den uppkomna komplikationen samt anförde att de aktuella biverkningarna var kända. Ärendet underställdes nämnden för utlåtande om läkemedelsskadan var ersättningsbar enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.
Nämnden gjorde i yttrande den 17 december 1980 följande bedömning:
Nämnden konstaterar inledningsvis att vid tillämpningen av § 5 i försäkringsvillkoren skall en skälighetsbedömning göras. Grundsjukdomens art och svårighetsgrad skall beaktas liksom patientens hälsotillstånd. Hänsyn skall även tagas till möjligheterna att förutse läkemedlets verkningar och biverkningar. Sannolikheten för att skada skall uppkomma måste i det enskilda fallet vägas mot behandlingens angelägenhetsgrad, dvs. såväl de risker som faktiskt föreligger och som motiverar insättandet av läkemedlet, liksom även de risker som sannolikt kan uppstå om någon behandlingsåtgärd inte vidtages. Macrodex – som är ett dextranpreparat – användes bl.a. vid akut behandling vid blodtrycksfall. De aktuella biverkningarna är välkända men har låg frekvens. Nämnden, som anser att Macrodex i den uppkomna situationen insatts på riktiga indikationer, konstaterar i detta fall att flera samverkande faktorer lett till komplikationen. Patientens ålder, hans allvarliga hjärtsjukdom och medicineringen för denna har inneburit en påtagligt ökad risk för komplikationer. Detta förhållande gör att nämnden med beaktande av försäkringsvillkorens § 5 inte anser att det föreligger en ersättningsbar läkemedelsskada.
Dnr 5/1980
(Jfr RFS 1978-1989 s. 64)
Skiljaktig mening. Två ledamöter var skiljaktiga och ansåg att patienten borde vara berättigad till ersättning.