« Tillbaka

1980:6

Skälighets­bedömning

Anafylaktisk chock till följd av behandling med dextranlösning för att underlätta blodcirkulationen vid en akut magtarmkatarr har lett till döden. Skadan har ansetts ersättningsbar med hänsyn till att läkemedelsbehandlingen skett i förebyggande syfte och läkemedlet haft en låg biverkansfrekvens.

Bakgrund

Patienten, född 1913, hade sedan 1950-talet haft besvär vilka tolkats som magkatarr. I juni 1979 togs patienten in på sjukhus för akut magtarmkatarr. Han fick vätskebehandling och kände sig bättre. Då man påbörjade insprutning av en Macrodexlösning för att underlätta cirkulationen blev patienten plötsligt blåfärgad och fick en flämtande andning. Andningsstillestånd inträdde som inte kunde hävas, och patienten avled.

Läkemedels­försäkringen

Läkemedels­försäkringen vitsordade att det förelåg ett samband mellan insprutningen av Macrodex och dödsfallet. Ärendet underställdes nämnden för utlåtande om denna läkemedelsskada var ersättningsbar enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen.

Nämnden

Nämnden gjorde i yttrande den 8 oktober 1980 följande bedömning:

Nämnden konstaterar inledningsvis att vid tillämpningen av § 5 i försäkringsvillkoren skall en skälighetsbedömning göras. Grundsjukdomens art och svårighetsgrad skall beaktas liksom patientens allmänna hälsotillstånd. Möjligheterna att förutse läkemedlets verkningar och biverkningar och sannolikheten för att skada skall uppkomma måste vägas mot behandlingens angelägenhetsgrad. Macrodex – som är ett dextranpreparat – användes dels i förebyggande syfte för att förhindra blodpropp, dels vid akut behandling vid blodtrycksfall. Biverkningarna är välkända men har en mycket låg frekvens. Nämnden konstaterar att patienten i detta fall behandlades med Macrodex för att underlätta cirkulationen. Behandlingen, som skedde i förebyggande syfte, var enligt nämndens mening både nödvändig och riktig. Med hänsyn till att Macrodexbehandlingen skedde i förebyggande syfte och till den låga frekvensen biverkningar av detta läkemedel anser nämnden att det föreligger en ersättningsbar läkemedelsskada.

Dnr 4/1980
(Jfr RFS 1978-1989 s. 62-63)