Välkänd biverkan i form av övergående hudutslag till följd av nödvändig behandling med antibiotika för inflammation i njurbäcken och njure har ansetts skäligen få tålas utan rätt till ersättning.
Patienten, född 1915, behandlades i april 1979 med läkemedlet Eusaprim för inflammation i njurbäcken och njure. Efter någon vecka fick hon frossa och feber samt utslag på bröst, hals, överarmar och lår. Besvären bedömdes bero på sulfan i läkemedlet, som därför sattes ut. De förbättrades gradvis, och patienten friskskrevs efter tre veckor. Genom besvären förlängdes sjukskrivningstiden med 41 dagar, varav sju på sjukhus.
Patienten begärde ersättning för den förlängda sjukskrivningstiden och anförde att man borde beakta att hon under sjukdomen haft febertoppar, svullnader och klåda.
Läkemedelsförsäkringen vitsordade att patientens besvär med övervägande sannolikhet hade orsakats av läkemedlet Eusaprim men ansåg att någon ersättningsbar skada inte förelåg enligt § 5 i ersättningsbestämmelserna för försäkringen, eftersom besvären var en välkänd biverkan till Eusaprimkonsumtion och av relativt ringa art medan grundsjukdomen var förhållandevis allvarlig och det förelegat ett klart motiverat risktagande att sätta in Eusaprim.
Nämnden gjorde i yttrande den 20 mars 1980 följande bedömning:
Nämnden anser att patientens grundsjukdom var av så allvarlig art att den måste behandlas. Vid alla för sjukdomen aktuella läkemedel finns risk för biverkningar. Biverkan vid Eusaprimkonsumtion är välkänd. Biverkan var av relativt ringa art. Nämnden delar Konsortiets uppfattning att biverkan med hänsyn till den sjukdom läkemedelsbehandlingen avsett skäligen bör godtas. Ersättningsbar läkemedelsskada föreligger därför inte.
Dnr 7/1979
(Jfr RFS 1978-1989 s. 38-39)