Hjärnstamsinfarkt har ansetts inte med övervägande sannolikhet ha orsakats genom användning av p-piller, eftersom patienten – som var storrökare – tidigare hade använt p-piller i tretton år utan att drabbas av några besvär samt infarkten uppkommit först omkring ett halvt år efter det att p-pilleranvändningen hade upphört.
Patienten, född 1940, började använda p-piller år 1965, varav de senaste åren p-pillret Follinett. Hon insjuknade den 30 juni 1978 med kraftig huvudvärk, illamående, yrsel, svettningar och kräkningar oupphörligen i 18 timmar. Dagen efter märktes svaghet i benen och domningar i vänster sida. Vid undersökning den 3 juli 1978 misstänkte man en hjärnstamsinfarkt. Heparin sattes in, och patienten upphörde att använda p-pillren. Hon utreddes därefter på neurologisk klinik, varvid konstaterades att hon hade vänstersidiga bortfallssymtom och högersidig synfältsinskränkning. Man bedömde att det rörde sig om en hjärnstamsinfarkt men med en ovanlig och säregen bild. Efter behandlingen på neurologkliniken lät patienten sterilisera sig. Under hösten 1978 genomgick hon intensiv sjukvård. Hon använde käppar och av och till även rullstol. I januari 1979 fick hon en ventrombos i vänster underben.
Läkemedelsförsäkringen ansåg att de besvär som börjat den 30 juni 1978 troligen hade orsakats av en trombos eller en hjärnkärlsskada och hänsköt till nämnden frågan om patientens besvär hade orsakats av hennes p-pillerkonsumtion. I yttrande den 6 juni 1979 fann nämnden det inte sannolikt att
patientens besvär, som uppkommit ca ett halvt år efter det att p-pillerkonsumtionen upphört, orsakats genom användningen av p-pillren.
Patienten begärde att nämnden omprövade ärendet. Som stöd för denna begäran åberopade hon en skrivelse från den neurologiska kliniken där det anfördes att det inte är ovanligt med en utveckling av djup ventrombos i ett försvagat ben och att det därför kunde ifrågasättas om detta faktum kunde anföras som argument mot ett samband mellan p-pillerkonsumtionen och patientens hjärnstamsinfarkt.
n/a
Nämnden gjorde i yttrande den 20 mars 1980 följande bedömning:
Nämnden konstaterar att patienten var en s.k. storrökare. Det är känt att rökande patienter i åldersgruppen 35 år och uppåt löper en väsentligt ökad risk för hjärtinfarkt och cerebrala tromboser i jämförelse med icke-rökare även utan p-pilleranvändning. Denna patient har i 13 års tid använt p-piller och det är därför inte sannolikt att hon skulle ha någon speciell känslighet för p-piller. Sjukdomsbilden var oklar. Att man i journalen reste frågeställningen om generaliserad flebit i februari 1979 tyder dock inte på att man i första hand betraktat den akuta djupa ventrombosen som orsakad av den nedsatta muskulära kraften i benet. Det är känt att, som framgår av ovan åberopad skrivelse, nedsatt motorisk funktion i viss mån predisponerar för utveckling av trombos. Även om sålunda en viss benägenhet för trombosbildning förelegat, måste dock beaktas att patienten inte kan antas ha någon speciell känslighet för p-piller och att – såsom nämnden framhållit i sitt tidigare yttrande – skadan uppkom omkring 1/2 år efter det att p-pillerkonsumtionen upphört. Nämnden anser sammanfattningsvis att besvären inte med övervägande sannolikhet orsakats av p-pillerkonsumtionen. Den nu åberopade skrivelsen föranleder därför ingen ändring av nämndens tidigare ställningstagande.
Dnr 6/1979
(Jfr RFS 1978-1989 s. 22-23)